SVERAKs annonssida - för dig som vill köpa raskatt

Lite kattfakta

Tamkatten är ett sällskapsdjur! Visst är den självständig och intelligent – och den har också ett stort behov av social kontakt och kan skapa mycket starka band med sin familj.

Umgänget med sällskapsdjur leder till bättre livskvalitet och hälsa samtidigt som det kan öka den sociala och empatiska förmågan inom olika områden. Kattens relation till människan formas vid tidig ålder – redan från första dagen när uppfödaren tar i kattungen och under de kommande viktiga veckorna i kattungens liv när människan blir en naturlig del i dess tillvaro.

Katten är däggdjur – precis som människan – och vi har samma grundläggande funktioner. Den är ett rovdjur och en köttätare och deras kropp har utvecklats för jakt. Beteendet som jägare kvarstår – mer eller mindre – även hos raskatten som sedan många generationer inte behövt att jaga för sin överlevnad. Även kattens sinnen är anpassade för jakt och överlevnad – inte minst hörsel, syn och känsel. Kattens jaktbeteende – eller det som finns kvar av det i den domesticerade katten – kan man se när man leker med katten; hur den lurpassar, snabbt ”attackerar”, bevakar sitt byte.

 

Kroppsspråk

En katt visar tydligt vad den vill – den kommunicerar både med ljud och med kroppsspråk. Lyssnar och ser du på din katt lär du dig snart känna igen vissa meddelanden. Kuttrande, spinnande stämma, ett evigt småpratande, fräsande och morrande – dessa läten i relation till kroppsspråk (framför allt svansen) talar om vad katten vill – och inte vill. Visa katten respekt och försök att förstå och tyda signalerna.

Läs om kattens kroppsspråk

En lugn och avslappnad katt – spinnande och med öronen pekande framåt, med svansen upprätt och svanstippen något böjd – det är en njutning att se. Ligger katten med framtassarna ”invikta” under sig och vilar? Då är den trygg eftersom den känner att den inte behöver vara ”beredd att fly”. En katt som ligger på rygg och visar magen är ett tecken på tillförsikt och trygghet – men däremot är det långt ifrån säkert att den tillåter dig att klappa magen. Det finns stunder när vuxna katter ”mjölktrampar” – det vill säga knådar med tassarna och njuter i fulla drag (även om klorna ibland kan vara ute). Detta är ett tecken på att den är fullständigt tillfreds – och lika trygg som den kände sig hos sin mamma när den låg och diade.

En uppmärksam och nyfiken katt spetsar öron och morrhår framåt. Svansen rörs lite av och an. Ibland kan den vara fokuserad och ha blicken mot ett och samma ställe länge, länge…

Rädsla, oro, försvar, aggressivitet – detta är känslor och reaktioner som sker av en anledning.Uppvisar din katt detta ofta – utan att du förstår varför – bör du försöka att ta reda på anledningen. Ibland kan det räcka med att ”stanna upp” och objektivt betrakta situationen. Förhoppningsvis kan du göra något så att katten känner sig trygg och lugn igen.

En underlägsen och/eller rädd katt som inte är upplagd för slagsmål visar detta genom att med sänkt huvud tyst eller sorgset klagande trycka sig tätt mot underlaget, med förstorade pupiller och tätt liggande öron.

En ängslig och orolig katt försöker göra sig så osynlig som möjligt. Öron och morrhår dras åt sidorna, ögon och pupiller är smala. Steget från oro till försvar är inte långt.

En katt i försvarsställning signalerar detta genom reserverad hållning, ofta krökt rygg med kroppen vinklad mot angriparen, sidolagda eller bakåtstrukna öron, vidgade pupiller och utspärrade morrhår, munnen så öppen att tänderna syns. Signalerna kan förstärkas av en böjd och piskande eller uppburrad svans och av ett väsande, morrande eller spottande läte. Om du måste närma sig denna katt ska du göra det lugnt och stilla, med yttersta varsamhet. Det är inte sällan som katten har fokus – med ett tunnelseende – och är omedveten om sin omgivning.

Aggressivitet… Angrepp, på lek eller allvar, kan ske katter emellan men katter går mycket sällan till oprovocerat angrepp. Spetsade och bakåtriktade öron, morrhåren pekande framåt, sammandragna pupiller, vidöppen mun och tillbakadragna läppar, en lågt liggande, piskande svanstopp och pälshåren tätt mot kroppen – detta visar att ett angrepp är på gång. Om motparten bemöter angreppet, rullar på rygg och parerar med klor och tänder, är kattslagsmålet ett faktum.


 

Kattens sinnen

Kattens sinnen är omtalade och det är troligen det som gjort att man i folkmun sagt att katten har nio liv. Precis som för oss människor kan vissa sinnen försvagas med åren. Vid förlust eller försvagande av ett sinne, förstärks oftast de övriga sinnena och katten kan leva ett mer eller mindre normalt liv.

Läs om kattens sinnen

Balans. Kattens balanssinne är oomtvistat och att se en katt balansera på en trädgren är en akrobatisk upplevelse som kan få oss på marken att svindla. Katten har förmågan att vända sig i luften och landa på tassarna. Denna vändreflex är omedelbar och beror på ett samspel mellan balansorgan i innerörat tillsammans med ögonen. Att däremot tro att en katt alltid klarar sig oskadd, vid fall från vilken höjd som helst, är helt fel.

Känsel. Kattens morrhår (vibrissae) är ”känselspröt”. De registrerar små luftströmmar och detta gör att katten kan lokalisera föremål på avstånd vilket som exempel gör att katten hinner reagera vid kontakt av grenar eller dylikt så att de inte skadar ögonen. Trampdynor och nos är hårlösa och ytterst känsliga. Med tassarna känner sig katten fram på outforskad mark och detta gör att man ibland säger att katten ”hör genom tassarna”. Katten är otroligt känslig för vibrationer vilket gör att de kan ha föraning om jordbävningar och andra naturkatastrofer.

Syn. Trots att katten föds blind och med helt stängda ögon, kommer synen att bli ett av dess viktigaste sinnen. Synen fungerar utmärkt i skymning, men katten ser inte allting i komplett mörker – där spelar alla sinnen tillsammans en stor roll.

Kattens öga är byggt för att kunna samla in även den svagaste ljusmängd som finns i omgivningen. Denna förmåga beror bland annat på att den har ett lager reflekterande celler i en hinna bakom ögats näthinna. Hinnan fungerar som en spegel – den förstärker ljuset och underlättar mörker-seendet. Pupillen är mycket rörlig – i mörker vidgar den sig för att släppa in så mycket ljus som möjligt och vid starkt ljus drar den ihop sig till en liten springa. Formen på pupillen blir elliptisk (till skillnad från människor och hundar vars pupill alltid är rund). Katten ser bra på långt håll och åt sidorna men den kan inte fokusera särskilt bra på nära håll och har inte samma skärpa vid detta avstånd som människan har. Den ser, och fokuserar bytesdjuret, bäst på ett avstånd om 2-6 meter. Katten tittar mer efter rörelse och form än efter färg men enligt tester som gjorts kan katten ändå skilja mellan rött, grönt, blått och gult.

Smak. Redan dygnsgamla kattungar har ett väl utvecklat smaksinne. Katter i allmänhet har ingen smak för sött och detta är naturligt eftersom det köttätande släktet inte är i behov av socker.

Lukt. Katten är speciellt känslig för kväveföreningar och detta gör att den undviker föda som börjar bli dålig. En del katter reagerar, mer eller mindre extatiskt, på kattmynta som innehåller en eterisk olja som kemiskt är nära besläktad med ett ämne som den löpande katthonan avger med urinen. I mungiporna och på tinningarna har katten speciella doftkörtlar och den kan markera sitt revir genom att stryka sig mot olika föremål, doftmarkera, klösmarkera eller genom att urinera.

Jacobsons organ (eller vomeronasalorganet), som sitter i kattens gomtak precis bakom framtänderna, är unikt för kattfamiljen. Det kombinerar smak och lukt och används för att samla information om omgivningen och det som händer runt omkring. När katten använder sig av jacobsons organ uppvisar den det så kallade flehmenbeteendet; läpparna dras tillbaka och munnen hålls lite öppen så att luften kan passera gomtaket samtidigt som nosen dras samman och rynkas (det ser ut som katten grimaserar). En orolig och nervös katt avgör genom att flehma om en fara hotar och hankatter flehmar för att känna om en hona löper.

Hörsel
Katter har mycket bra hörsel även om de föds döva och med stängda öron. Den lyssnar även när den sover och man kan se hur kattens öron rör sig i sömnen – händer det något vaknar den på mindre än en sekund. Katten har ett rörligt ytteröra, bestående av trettio små muskler (människan har sex) och örat kan röra sig 180 grader – ensamt eller parvis. Kattens skalle innehåller två ekokammare som gör att katten kan uppfatta högfrekventa ljud och här skiljer sig katten avsevärt mot människan; katten kan höra upp till 100 000 svängningar per sekund medan människan hör upp till 20 000. Den hör två oktaver högre ljud än den högsta ton människan kan uppfatta. Katten klarar av att fastställa exakt riktning av ljud och kan urskilja två separata ljudkällor på avstånd – och därmed kan den avgöra var bytesdjuret finns.

Precis som för människan avtar förmågan att höra högfrekventa ljud med åldern och vid hög ålder har många katter rejält nedsatt hörsel.


 

Kattens anatomi

Att ha en katt i sitt nära umgänge är en källa till glädje och förundran. Vad kan bättre symbolisera frid och harmoni än en högljutt spinnande katt som ligger lojt utsträckt med halvöppna ögon? Vad kan mer imponera än att se samma katt förvandlas till ett rovdjur, ljudlöst smygande och balanserande på den smala fönsterbrädan för att skickligt fånga en fluga? Sinnen och anatomi i ett samspel.

Läs om kattens anatomi

Tassar och klor. S*Änglarna's Love at First Sight SVERAK 199896 Foto: Linda Kroon ForsbergKatten är en tågångare vilket innebär att den går på ”fingerspetsarna”. Baktassen har fyra tår. Framtassen har fem tår varav en extratå som sitter lite högre upp på benet.

Varje tå har en klo som är en förhornad del av tån; fem klor på vardera framtassen och fyra på vardera baktassen. Katten kan dra in eller fälla ut klon vid jakt, försvar, klättring och liknande men kan dra in den i en hudficka när katten går eller vilar sig. Varje tå har även en trampdyna (tådyna), som katten går på, och den består av kraftig bindväv och tjock hud. Under foten finns en stor, lätt triangelformad trampdyna och lite högre upp, på baksidan av frambenen, sitter en liten mellan-handtrampdyna.

Under trampdynorna finns svettkörtlar. Även om kattens kroppstemperatur i liten grad regleras genom svettning, kan den få ”tass-svett” om den befinner sig i en stressituation.

Skelett. Skelettet hos en katt består av brosk och 279 (upp till 282) ben. Skelettet är, utöver den bärande funktionen, en depå för fosfor och kalcium och det är viktigt att halten av dessa ämnen hålls jämn i blodet. Skelettbenen har även del i blodbildning och ämnesomsättning.

Ryggraden hålls ihop av långa och smidiga muskler vilket ger ryggen stor rörlighet och vighet. Ryggraden (kotpelaren) består av sju halskotor (samma som människan), tretton bröstkotor (människan har tolv), sju ländkotor (människan har fem), tre bäckenkotor (människan har fem) och fjorton – tjugoåtta svanskotor (människan har tre – fem). Hos katten finns en särskild led mellan första och andra halskotan som gör att den kan vrida huvudet 50o sidledes. Katten har tretton par revben varav nio är bröstben. Eftersom bröstkorgen är liten finns inte mycket plats för hjärta och lungor – troligtvis är detta skäl till att katten inte tål fysisk belastning särskilt väl och att den fort blir trött vid fysisk ansträngning. Axelleden är utformad så att frambenet kan sträckas ut i nästan vilken riktning som helst. Katten saknar nyckelben – den har bara ett litet fragment av nyckelbensvävnad djupt inne i bröstmuskulaturen (ett nyckelben skulle bland annat hindra katten att ta sig igenom trånga utrymmen). Skelettet är inte färdigutvecklat förrän katten är omkring 1 1/2 år (hos vissa raser ännu senare).

Svansen är en förlängning av ryggraden och består av ett antal svanskotor i skiftande längd och tjocklek. Svansen är viktig eftersom den påverkar kattens balans

Muskler. Bortsett från muskler som hjärta, tunga och andra autonoma muskler är kattens skelettmuskulatur konstruerade för att den ska kunna jaga och döda framgångsrikt. De förser katten med den största kraften där det behövs – framför allt käk-, ben- och ryggmuskler. En katt kan lätt kräka upp överskott, olämplig mat eller osmältbara rester (som exempelvis hårbollar) eftersom hela matstrupen består av muskler (till skillnad från människan som bara har muskler i övre delen av matstrupen). Trots att katten är betydligt mindre i storlek än människan har den nästan lika många muskler.

Tänder och mun. Kattens tänder är uppbyggda på samma sätt som människans; av emalj och tandben, tandkrona och tandrot. Den får 26 mjölktänder och dessa börjar oftast framträda mellan dag 8 och 13 och är färdigbildade mellan dag 23-30. De 30 permanenta tänderna börjar framträda mellan dag 84 och 98 och är oftast bildade mellan dag 120 och 134. I överkäken finns 16 tänder (6 framtänder, 2 hörntänder, 6 främre kindtänder (premolarer) samt 2 knappt synliga kindtänder (molarer) och i underkäken 14 tänder (6 fram-tänder, 2 hörntänder, 4 premolarer samt 2 molarer).

Katter har svårt att tugga – hörntänderna används för att bita och hålla fast mat med och kindtänderna sönderdelar köttet. Den korta stabila käken styrs av kraftfulla muskler förankrade på benbågar. Katten har en bred och kort munhåla med bred mun med överläpp (med tjocka morrhår) och underläpp. Tungan är rörlig, muskulös och bred och på den sitter små utväxter, papiller. Det är dessa som gör att kattens tunga känns sträv och de fyller en funktion bland annat när katten tvättar sig och när den ska lossa köttet från benen på sitt byte. När katten dricker/lapar görs tungan skedformad och förs snabbt in och ut ur munnen. Katten sväljer vid vart fjärde eller femte lapande.

Hår och hud. Huden är kroppens största organ med funktion att bland annat skydda kroppen mot yttre skador, sol och vätskeförlust, hjälpa till med temperaturreglering och producera olika ämnen som vitaminer och talg. Den är elastisk och tålig och sitter inte fast i underliggande vävnad. I huden finns talgkörtlar som utsöndrar en fet substans och körtlar som producerar feromoner (doftämnen) som katten använder för att markera revir.

Kattpälsen består av flera olika typer av hårstrån;

  • täckhår – de grova och längsta hårstrån som täcker underpälsen (är raka och tillspetsade) och skyddar den från väta,
  • mellanpäls (underpäls) – ligger direkt under täckhåren och består av mellanhår, mellanull och ullhår
  • underull – den mjuka, fina päls som ligger närmast kroppen och den har en värmande funktion.

Dessutom har den ”känselhår” som är försedda med nervceller som gör att katten reagerar vid minsta beröring och är de ”känselspröt” som hjälper katten att ”se” i mörker; morrhår, de långa hårstråna ovanför ögonen och på frambenen. Kattens förmåga att resa ragg, i synnerhet längs rygg och svans, beror på att ett system av muskelfibrer hör till håren.

Temperaturreglering sker bland annat genom att byta sommar- och vinterpäls. Svettning, vid behov av att sänka kroppstemperaturen, sker genom trampdynorna. Om katten är mycket överhettad eller stressad kan den hässja med öppen mun.

Skalle. De delar av kattens hjärna som hör ihop med sinnena är mycket välutvecklade – en klar fördel för en jägare. Kattens skalle har en välutvecklad benstruktur och de stora ekokamrarna bidrar till kattens förmåga att uppfatta vissa ljudfrekvenser, till exempel höga eller svaga ljud från en mus eller en fågel.


 

Lite om kattens historia

Att leva med katten som sällskap – detta har förekommit i människans kultur under många tusen år.

Läs om kattens historia

För cirka 5 000 år sedan ansåg man i Egypten att katten var en helig varelse och i staden Bubastis fanns ett tempel helgat åt den katthövdade gudinnan Bast. Vid utgrävningar har man hittat många omfattande gravplatser med mumifierade katter. Rasen abessinier liknar de tempelkatter som avbildats i egyptiska pyramider och tempel.

Man tror att handelsmän har tagit den egyptiska, korthåriga tamkatten med sig från Egypten till Italien omkring 900 f Kr. Katterna spreds vidare runt om i Europa och tros ha kommit till England cirka 900 e Kr.

Olika fynd av relifier och annat bildmaterial visar att långhårskatter har existerat i Asien sedan hundratals år tillbaka och sedan 1500-talet har de varit kända i Europa. Det fanns då två varianter av långhåriga katter; perser (som tros härstamma från Persien/Iran) och angora (som tros härstamma från Ankara/Turkiet). Persern hade brett, runt huvud, yvig päls och kort kropp medan angoran var slank och högbent med trekantigt ansikte och längre päls. De ursprungliga raserna korsades och efter selektiv avel fick man så småningom fram rasen perser.

Medeltiden är en mörk period i kattens historia. Precis som häxorna ansågs katten stå i förbund med djävulen och brändes på bål. Vem har inte sett en katt avbildad bak på en häxas kvastskaft och sett den skrockfulle spotta när en svart katt korsar vägen? En kvarleva från medeltiden.

På 1800-talet tog kattintresset en rejäl fart. Kanske kan vi tacka den kattälskande engelsmannen, Harrison Wier för detta. Han arbetade med att förbättra det dåliga rykte katten fått – inte minst under medeltiden. I London, juli 1871, anordnade han världens första kattutställning. Om katten sade han: ”Lång tids vanvård och grymhet har gjort katten självständig. Med ett nytt synsätt skulle den snart bli föremål för intresse, beundran och avel för sin skönhets skull.” Och tänk om han hade fått se hur rätt han hade!

 

Myter och fördomar

Det finns tyvärr fortfarande många myter och fördomar om och mot katt – något som vi kattälskare ständigt måste arbeta mot. Några av dessa myter är:

Att ha innekatt är djurplågeri
FEL!
De allra flesta katter trivs alldeles utmärkt att leva inom hemmets fyra väggar där den skapar sitt revir och om den lever i en miljö den trivs med; exempelvis har en egen liggplats, möjlighet att klösa och ställen att gömma sig på och att den blir aktiverad genom lek och kel. Flertalet av raskatterna har sedan generationer tillbaka varit uppfödda av och har levt tillsammans med människan, i många fall inom begränsade utrymmen, och är idag beroende av oss och vår tillsyn. Om katten ska vara ensam länge på dagarna kan det vara bra att skaffa fler än en katt.
Katten klarar sig själv utomhus
FEL
De ”vildkatter” som finns i Sverige är förvildade tamkatter som övergetts. Dessa övergivna och förvildade tamkatter går ofta ett plågsamt öde till mötes. Alla katter – även så kallade ladugårdskatter – ska ha tillsyn och omsorg från sin ägare minst ett par gånger per dygn.
En katt landar alltid på fötterna
FEL
Katten har en fantastisk balans och en reflex att vända sig ”rätt” – med över 500 muskler, en svans som motvikt och med balansorgan i innerörat. Trots detta kan katten skada sig riktigt illa om den trillar från hög höjd. Om katten vistas ensam på en balkong som finns mer än fem meter över marken, måste (enligt Jordbruksverket) balkongen vara försedd med nät eller något annat som gör att katten inte riskerar att ramlar ner och skada sig.
Honkatten ska ha en kull ungar för att må bra
FEL
Det finns inga belägg eller någon forskning som säger att honkatten mår bättre eller blir friskare för att hon fått en kattkull. SVERAK rekommenderar att huskatter – och de raskatter som inte används i avel – kastreras.
 

» SVERAK-klubbar

——–  I KORTHET  ——–

Kattens ungefärliga ålder jämfört med människans

Katt Människa
6 månader 10 år
8 månader 13 år
1 år 15 år
2 år 25 år
4 år 40 år
7 år 50 år
10 år 60 år
15 år 75 år
20 år 105 år
30 år 120 år

 

Tamkatten tillhör familjen ”kattdjur” (felidae) – latin: felis catus

Katten är det vanligaste sällskapsdjuret i Sverige – cirka 1,3 miljoner katter och cirka 13 procent av dessa är raskatter (efter tidigare rapport från bl.a SCB)

Katthonan är dräktig i cirka 65 dagar. Ungarna föds med stängda ögon och öron.